Advokat Massi | Ett rån är inte alltid ett rån!
468
post-template-default,single,single-post,postid-468,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

Ett rån är inte alltid ett rån!

Ett rån är inte alltid ett rån!

Rånbegreppet kan delas in i tre olika typer av rån.

1. Stöldfallet

2. Motvärnsfallet

3. utpressningsfallet

Stöldfallet är det som de flesta tänker på när man talar om rån. En person som går in i en butik, hotar/misshandlar personalen för att kunna tillgripa varor eller pengar.

Motvärnsfallet är något annorlunda. I det här fallet har en vanlig stöld begåtts men gärningsmannen blir påkommen och försöker hindra tjuven, som då utövar våld eller hot om våld för att komma undan.

Utpressningsfallet påminner om stöldfallet. I det fallet utövas våldet eller hotet om våld i syfte att förmå offret att lämna ifrån sig pengar eller föremål.

Av lagrummet framgår dock att det måste finnas en viss tyngd bakom råntvånget (våldet eller hotet om våld) för att det skall bedömas som rån. I mindre allvarliga fall skall gärningen istället bedömas som annan brottslighet, till exempel stöld. Om en person går in i en butik utan och där tillgriper varor eller pengar skall detta i normalfallet bedömas som stöld. Gränsen mellan stöld och rån är dock inte särskilt tydlig. Hur mycket hot krävs för att stölden istället skall bedömas som rån. Räcker det med att gärningsmannen ser hotfull ut? Enligt min uppfattning räcker det givetvis inte. HD har dock fäst stor vikt hur brottsoffret upplevt situationen. Lite slarvigt uttryckt kan sägas att om brottsoffret upplevt sig vara i trängande fara, skall detta vägas in i bedömningen.  Rånparagrafen återfinns i Brottsbalkens 8 kap 5 § . Av stycke två framgår följande:

Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar. Lag (1975:1395).

Av lagtexten framgår således med tydlighet att det krävs en viss kvalitet på hotet/våldet för att brottet skall bedömas som rån. Det finns inga tydliga avgöranden om var gränsen går. Uppenbarligen, enligt lagtexten, skall inte alla hot kunna utgöra en grund för rån. Om gärningsmannen inte uttrycker några direkta hot, utan endast säger ”Det här är ett rån, ge mig pengarna”, utan att i övrigt bära några vapen eller liknande. Är detta att bedöma som rån? Gärningsmannen är uppenbarligen av den uppfattningen eftersom han ger uttryck för det. Enligt min uppfattning har dock inte gärningsmannens uppfattning ingen större betydelse (förutom i uppsåtsfrågan). Bedömningen om hotet är av mindre allvarligt slag måste bedömas utifrån objektiva omständigheter.

Har inget våld använts och har gärningsmannen inte uttalat ett direkt hot om våld, eller burit vapen som i sig kan ha utgjort ett hot, bör brottet inte bedömas som rån utan snarare som något annat, till exempel stöld.

Som försvarare möter jag på regelbunden basis personer som misstänks för rån. Många gånger är det inte aktuellt att diskutera ovanstående fråga då våldet eller hotet om våld är uppenbart av allvarligt slag. Från tid till annan dyker det dock upp fall där just en sådan här fråga kan ha stor betydelse.

 

/Advokat David Massi