Huvudregeln i brottsbalken är att uppsåt krävs för att en person ska kunna fällas till ansvar för brott. Av 1 kap 2 § BrB framgår att om inget annat är särskilt föreskrivet krävs uppsåt för att fällas till ansvar.

I Brottsbalken finns dock en hel del brott där det ”räcker” med oaktsamhet för att fällas till ansvar för brott. Ta till ex ”vållande till annans död” som är oaktsamhets- varianten till mord och dråp, eller brottet ”vållande till kroppsskada” som är oaktsamhets-varianten till misshandel.

Men – vad är uppsåt egentligen? Vad innebär det att uppsåt krävs och hur vet domstolen om en person har haft uppsåt? Uppsåt innebär att man vidtagit en åtgärd med avsikt att uppnå en viss effekt. Gärningsmannen skjuter någon med avsikt att döda honom, är uppsåt att döda (mord, dråp), eller gärningsmannen slår någon med avsikt att skada eller orsaka smärta (misshandel).

Men hur vet domstolen att personen har haft den här avsikten? Man kan ju inte gå in i huvudet på någon för att veta vad den personen tänkte just i gärningsögonblicket. Istället fungerar det så att domstolen gör en bedömning av de objektiva omständigheterna före, under, och efter gärningstillfället, för att försöka komma fram till vilket uppsåt gärningsmannen har haft.

Det finns 3 typer av uppsåt. Direkt uppsåt (avsiktsuppsåt), Indirekt uppsåt (insiktsuppsåt) och likgiltighetsuppsåt.

Direkt uppsåt innebär ett uppsåt med avsikt. Ta exemplet ovan, en person skjuter en annan i huvudet med avsikt att döda honom. Gärningsmannen har avsikt att döda personen, gärningsmannen har avsiktsuppsåt.

Indirekt uppsåt (insiktsuppsåt) innebär en insikt om effekt. A kastar in en skarp handgranat in i en folkmassa för att döda B. A ”vet” att även andra personer kommer att dö i folkmassan. A har avsiktsuppsåt att döda B, och insiktsuppsåt att döda andra personer i folkmassan.

Slutligen har vi likgiltighetsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt innebär att gärningsmannen ska ha varit medveten om risken för effekten – och – att han var likgiltig inför effekten. Vi kan ta exemplet att en gärningsman hugger en kniv i magen på en person som sedermera avlider. Gärningsmannen var medveten om risken för den effekten, dvs effekten att personen skulle dö av knivhugget. Gärningsmannen var likgiltig inför den effekten när han högg personen. Gärningsmannen har haft likgiltighetsuppsåt. (Hans avsikt behöver inte nödvändigtvis ha varit att döda personen, men han var medveten om risken och likgiltig inför effekten, då han högg personen).

Se veckans avsnitt av ADVOKATSNACK, där denna fråga diskuteras närmare.