Den 1:a juli 2017 infördes ett flertal straffskärpningar för ett flertal brott. Till skillnad från många tidigare straffskärpningar har lagstiftaren denna gång valt att höja straffminimum för en hel del brott.

Grovt olaga hot, som tidigare hade ett straffminimum på 6 månader har numera ett straffminimum på 9 månader.

Grov misshandel, som tidigare hade ett straffminimum på 1 år har numera ett straffminimum på 1 år och 6 månader.

Synnerligen grov misshandel, som tidigare hade ett straffminimum på 4 år har numera ett straffminimum på 5 år.

Syftet med dessa straffhöjningar är något höljt i dunkel. Det står nog ganska klart att aktuella straffskärpningar inte kommer att han någon avskräckande effekt. Straffskärpningarna är inte så pass stora att höjningarna av straffminimum kommer avskräcka brottsförövare från att begå brotten. Den fråga man måste ställa sig således är varför lagstiftaren väljer att höja straffminimum, om inte i avskräckande syfte?

(AdvokatSnack! Straffskärpningar)

Det är min uppfattning att straffskärpningarna är en följd av det aktuella samhällsklimatet. Under en relativt lång tid har det i sociala medier drivits frågor om hårdare tag/hårdare straff mot kriminella, och det är sannolikt detta drev som påverkat regeringen att driva fram ett lagförslag om skärpta straffminimum.

Jag har ingen direkt åsikt om huruvida dessa straffhöjningar är bra eller dåliga. Vad jag däremot finner anmärkningsvärt är att Regering och Riksdag låter sig påverkas av drev från sociala medier i sin lagstiftning. Svensk strafflagstiftning borde baseras på ett välgrundat underlag, där resultatet av en förändring som föreslås, borde leda till ett bättre samhälle, eller minskad brottslighet. Om straffskärpningar inte leder till minskad brottslighet, kan det ifrågasättas varför man inför dem.

Samhället vinner knappast något på att en person som till exempel döms för Grovt olaga hot, får avtjäna 9 månader (6 månader effektiv tid) istället för 6 månader (4 månader effektiv tid). Personen som begått brottet får ett något längre straff, men ingalunda, kommer denne, känna sig avskräckt från att begå ett likartat brott i framtiden, på grund av de två extra månader denne fått avtjäna på anstalt.

(AdvokatSnack! villkorlig frigivning)

Det är min allmänna uppfattning att lagstiftaren istället bör satsa på brottspreventiva åtgärder, som till exempel fler synliga poliser. En gång i tiden hade vi patrullerande poliser på våra gator. Dessa patrullerande poliser hade nog betydligt större avskräckande effekt än straffhöjningar på ett par månader.

 

David Massi

Advokat