Alldeles nyligen har regeringen initierat en utredning av den svenska våldtäktslagstiftning.

Kortfattat kan sägas att utredningen syftar till att utreda en eventuell samtyckeslagstiftning samt införande av oaktsamhet vid våldtäktsbrott och införande av våldtäkt synnerligen grovt brott.

Enligt gällande rätt har vi idag ett flertal gradindelningar vad gäller våldtäkt.

Våldtäkt, mindre grovt brott, som leder till fängelse i högst 4 år.

Våldtäkt, som leder till fängelse minst 2 år till högst 6 år.

Grov våldtäkt, som leder till fängelse minst 4 år till högst 10 år.

Som man kan konstatera ovan har vi således flera gradindelningar av våldtäktsbrottet. Det grövsta brottet idag, grov våldtäkt, leder till minst fyra års fängelse. Domstolarna har möjlighet att vid bedömningen av hur grov den grova våldtäkten är döma våldtäktsmannen till fängelse i upp till 10 år. Om målsättningen är att kunna döma våldtäktsmän till  ännu längre straff  än gällande lagstiftning skulle det således räcka med att höja straffskalan, snarare än att införa en ny grad av brottet.

Att införa synnerligen grov våldtäkt leder även rent språkligt till att våldtäktsbegreppet i sig urvattnas. En våldtäkt är redan i sig ett grovt brott med ett minimistraff på 2 års fängelse. En grov våldtäkt, med ett minimistraff på 4 års fängelse är självklart ett ytterst grovt brott. Vad skulle en synnerligen grov våldtäkt få för minimistraff? 6 år? 8 år? Vad skulle maxstraffet vara ? 12 år? 14 år? livstid?

Ett förslag om att införa ett synnerligen grovt brott vid våldtäkt tycks därför meningslöst och framstår närmast ett populistiskt initiativ av regeringen i valtider. Vill man skärpa straffen kan från regeringens sida kan man i så fall höja maximistraffet för grov våldtäkt, snarare än att införa ytterligare en gradindelning, som antagligen ytterst sällan skulle komma till användning.

Nämnda utredning syftar till att också utreda ett införande av ett oaktsamhetsbrott vid våldtäkt, och en eventuell samtyckeslagstiftning.

Samtyckeslagstiftningen är ett ytterst populistiskt förslag och något som framförs utan eftertanke. Samtyckeslagstiftningen kan i princip bara realiseras på två sätt. Antingen genom sänkta beviskrav, vilket av naturliga skäl är helt uteslutet (ett stort antal oskyldiga människor skulle fällas till ansvar för brott som de ej begått). Att sänka beviskraven eller omkasta bevisbördan på den tilltalade är således ingen möjlig väg. Det andra sättet att införa en samtyckeslagstiftning är ett krav på uttryckligt samtycke vid sexuella handlingar. Hur skulle en sådan reglering se ut. Om två personer har sex utan att samtycke uttalats, vem är det då som är gärningsman respektive brottsoffer? Är båda skyldiga till brott? Eller är det bara brottsligt när anmälan om brott sker? Alla sexuella handlingar skulle således kriminaliseras utan ett uttryckligt samtycke, vilket är uteslutet.

Iden om samtyckeslagstiftning är således ett ogenomtänkt populistiskt förslag, helt oförenligt med svenskt rättstänkande.

För det fall regeringen vill komma till rätta med våldtäktsbrotten finns det givetvis åtgärder att vidta. Polis och åklagare borde få mer resurser. Införande av undervisning i skolmiljö i preventivt syfte. Information till kvinnor om vikten av att anmäla brott och vikten av att säkra bevisning. Ur ett längre perspektiv skulle dessa åtgärder minska våldtäkter i betydligt större grad än åtgärden att införa nya grader i brottet våldtäkt eller att införa samtyckeslagstiftning.

/Advokat David Massi

relaterade artiklar:

http://www.dagensjuridik.se/2014/08/oaktsamhet-vid-valdtakt-och-synnerligen-grov-valdtakt

http://www.expressen.se/nyheter/val2014/alliansen-vill-utreda-samtyckeslagen/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19438281.ab