I vårdnadsmål stöter jag som advokat ofta på situationer där föräldrar har en rigid inställning i umgängesfrågan till den andre föräldern.

Det är tyvärr inte alls ovanligt att en mamma eller pappa har inställningen att den andre föräldern inte skall få träffa barnet. Det förekommer givetvis situationer då denna inställning är befogad. Så kan vara fallet när föräldern utsatt barnet för allvarliga övergrepp. Många gånger stöter jag dock på föräldrar som utan någon närmare anledning vägrar medverka till ett umgänge. Syftet i det sistnämnda fallet tycks många gånger vara de bakomliggande konflikterna mellan föräldrarna och inget annat.

Ett barn har rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Detta gäller oavsett om föräldrarna har konflikter emellan sig. Gällande lagstiftning tillgodoser denna rätt, men många gånger brister den när det gäller tidsperspektivet.

En förälder som undanhåller ett barn från den andre föräldern kan göra detta under en avsevärd lång tid innan barnet till slut genom domstolsbeslut får träffa sin andre förälder. Många gånger räcker dock inte ens ett domstolsbeslut, utan ytterligare åtgärder måste vidtas såsom ansökningar om verkställighet m m.

Den nu gällande lagstiftningen är inte tillräcklig när det gäller tidsperspektivet. Från stämning till en muntlig förberedelse kan det ta 8-12 veckor innan förhandling sätts ut och beslut fattas. Att därefter ansöka om verkställighet kan ta ytterligare lika lång tid. En förälder som undanhåller barnet från den andre föräldern kan således med gällande lagstiftning göra detta under 4-6 månader. Det är alldeles självklart att ett så långt uppehåll från kontakt med en förälder kan vara skadligt för barnet.

Den gällande lagstiftningen tar idag hänsyn till barnets bästa. Lagstiftningen angående handläggningen av dessa ärenden bör dock ändras på så sätt att beslut fattas snabbare. Att vårdnadsmål där det framgår att barnet hindras från kontakt med den ene föräldern, sätts ut snabbare till förhandling, lika så i verkställighetsmål.

/Advokat David Massi